Det här med förväntningar. Man förväntar sig att en person ska agera och vara på ett speciellt sätt. Kanske förväntar man sig att någon ska se när man är ledsen. Eller så förväntar man sig att pojkvännen ska komma ihåg ens månadsdagen, eller att man har namnsdag. Eller att ta med sig tröjan man glömde förra gången. Eller så förväntar man sig att han ska smsa först. Man förväntar sig alltid att andra ska tänka på exakt samma sätt och på samma saker som man själv gör. Och man förväntar sig att alla ska förstå vad man själv vill och behöver. Utan att behöva säg något. Man förväntar sig bara att alla ska förstå.

Men det funkar inte så. Ingen kan läsa tankar. Ingen förstår allting. Så istället för att vänta på att någon ska se att du är ledsen, berätta själv att du är det. Istället för att vänta på att han ska nämna månadsdagen eller namnsdagen, nämn det själv. Istället för att vänta på att han ska komma ihåg tröjan du glömde, påminn honom om det. Jag tror att ni förstår. Då slipper man så många missförstånd. Så många tårar. Och så många negativa tankar. Allt blir bara mycket mindre komplicerat. ♥